Egentligen har ju rubriken inget med mitt inlägg att göra, men I'm back alltså här på bloggen. Har varit i blogger-skugga nu ett bra tag. Kan bero på att jag har provat på något så underligt som att jobba. I snart exakt 6 veckor har jag provat på att vara tillbaka i arbetslivet. Intressant har det varit och bra med omväxling - men nu är jag nog redo att vara hemma ett halvt år med världens sötaste N. N provar för tillfället på att ta sig fram på två ben, roligt är det att snurra runt soffbordet. För några veckor sedan fick vi höra honom för första gången säga "äiti" och nu senare har också "pappa" blivit ett populärt ord. Härligt att höra sitt barn för första gången uttrycka sig med riktiga ord.
I "nya" huset har vi kommit igång, det känns nu riktigt som vårt. Lite fundersamma har vi varit över de kommande remonterna, men det antar jag att alla husägare i något skede är. Jag antar att allting i något skede ordnar sig, men okunskap är för mig stressande.
Som så många andra redan har konstatera har sommaren hittills inte varit den bästa. Var är alla varma sommardagar vi vill njuta av? Kanske de nu kommer, då jag kan stänga arbetsplatsens dörr och får tillbringa tid hemma.
Med allt som har hänt under det senaste året är det nu så otroligt skönt att allt lugnat ner sig. Kanske man nu i något skede skulle ha tid att träffa sina vänner och höra vad de har haft för sig den senaste tiden? Jag tror att de flesta i något skede av livet finner sig i en situation då tiden inte helt enkelt räcker till. Jag undrar om vi någon gång kommer att ha en stund då vi kan säga: vi har ingenting att göra?
Då allt nu har lugnat ner sig kan jag även se på min blivande man och vara så otroligt lycklig över att han just är min! I all stress har jag ibland glömt hur bra jag har det.
