Första veckan i vårt nya hem - and I love it! Älskar känslan i huset och redan då jag kommer innanför dörren känns det som vårt hem. Visst finns det ju mycket att göra, men egnahemshus överlag tar tid och ja, pengar. Tror att en av de första projekten vi har är nog att få fönstren fixade och täta inför nästa vinter. För tillfället kan man se hur gardinerna rör sig av vinddraget... Men en sak i taget, vi har all tid i världen. Men kan med handen på hjärtat säga att vi gjorde rätt val att köpa detta hus. Här skall N få växa upp!
Ni som har egnahemshus och har bytt / fixat upp fönster - hur har ni gjort detta? Vem har ni anlitat eller har ni gjort det själv? Vi kommer också att byta en del av panelen på huset - erfarenheter??? Vi tar tacksamt emot tips och råd från er med erfarenhet, för ännu är vi gröna på den här husfronten!
Här inne i huset börjar möblerna hitta sin rätta plats, rätt så bra har vi kunnat pussla med våra gamla möbler. Något enstaka nytt har det också blivit, som t.ex. en garderob till hallen. Och ja, minns ni mitt inköp av lampan "Lokki"?! Den bad jag M sätta upp första morgonen vi vaknade här på Runebergsgatan och ja, vackert lyser den nu upp matsalen! Ett lyckat köp.
Så mycket mer har jag just nu inte att komma med. Våren tycks ha anlänt med fågelkvitter och mopon körandes kring husknutarna.
Jo, en grej till! Igår deltog N och jag i undervattensfotografering. Det är en del av babysimet vi går på, frivilligt så klart. Hoppas på några kul bilder från vårt plaskande!
söndag 15 april 2012
lördag 7 april 2012
En sista stund.
Känns faktiskt lite konstigt. Fast jag har väntat så länge nu på att få flytta till vårt egna, lilla hus så känns det nästan lite sorgligt att lämna Rävstigen. Under de år jag har bott här har det hänt så otroligt mycket, minnen av alla de slag tar jag med mig. Fast jag vet att vi kommer att få det bra där vi efter imorgon kommer att bo och även N kommer att vänja sig vid sitt nya hem, känns det lite ledsamt: jag tar en trygg och säker plats ifrån honom. Han kan inte förstå varför allting plötsligt förändras. Nå, han får sin egen lilla hydda (spjälsäng) med sig och alla sina leksaker - kanske det ordnar sig?
Men som sagt, jag kommer att sakna allt med Rävstigen. Innerst inne är jag rädd för förändringar, rädd för att allting inte kommer att bli som förr. Vi har det ju så bra här.
Äsch, nu låter jag onödigt negativ - DET ÄR JU ROLIGT DET HÄR! Imorgon anläder det starka flyttkarlar och -kvinnor som ställer upp och hjälper till under påskledigheten.
Kan inte riktigt förstå att det nu är sista kvällen jag sitter här i detta vardagsrum. Nästa inlägg skrivs istället från ett annat vardagsrum!
Mitt huvud är nu så tomt, att det antagligen är bäst att jag avslutar här. Jag återkommer med flera tankar en annan dag.
Men som sagt, jag kommer att sakna allt med Rävstigen. Innerst inne är jag rädd för förändringar, rädd för att allting inte kommer att bli som förr. Vi har det ju så bra här.
Äsch, nu låter jag onödigt negativ - DET ÄR JU ROLIGT DET HÄR! Imorgon anläder det starka flyttkarlar och -kvinnor som ställer upp och hjälper till under påskledigheten.
Kan inte riktigt förstå att det nu är sista kvällen jag sitter här i detta vardagsrum. Nästa inlägg skrivs istället från ett annat vardagsrum!
Mitt huvud är nu så tomt, att det antagligen är bäst att jag avslutar här. Jag återkommer med flera tankar en annan dag.
onsdag 4 april 2012
Äntligen! - Hurra!
Nu äntligen börjar allt reda upp sig, vi har sålt vår lägenhet och de första flyttlådorna är redan packade. Nu äntligen bär det av till vårt egna, lilla hus i centrum av staden. Ser framemot att få bo i ett riktigt, riktigt gammalt hus och kunna kalla det mitt eget. Vägen till detta skede har kännats otroligt lång och utdragen. Nu kan vi äntligen välkomna en 100-åring i vår familj!
Jag har i flera dagar packat. Och packat. Och åter packat. Tar sakerna aldrig slut? Låda efter låda fylls. M funderar - måste jag vara så noggrann? Jo, det måste jag. Jag har på varje låda skrivit vad den innehåller, så att projekt packa upp inte blir lika råddigt som projekt packa ner. Karlar, ja det skulle göra allt på ett annat vis. Jag kan inte säga, att jag tror att det skulle bli något sämre för det, men jag vill göra på mitt vis. Därför packade jag M och N i bilen idag och bad dem åka iväg och hälsa på faffa ett slag. Att i lugn och ro få göra det som skall göras - ostört.
Då jag första gången var in i huset visste jag, att här vill jag bo. Trots att vi har trivats här i vår radhuslägenhet kände vi, att nu var det dags att få någonting helt eget.Och då detta hus kom ut på marknaden gällde det att fort slå till. Och vår lilla familj hade lyckan att ge ett vinnande bud! Väntar på att få sätta min egen prägel på varje rum. Jag hoppas även att vårt hem fylls av många besök av goda vänner och bekanta!
Men nu gäller det ännu att knipa ihop några dagar. Imorgon skriver vi under de sista papren och de sista bitarna faller på plats. Håll nu tummarna för oss, att allting nu går vägen!
Vi ses på Runebergsgatan!
Jag har i flera dagar packat. Och packat. Och åter packat. Tar sakerna aldrig slut? Låda efter låda fylls. M funderar - måste jag vara så noggrann? Jo, det måste jag. Jag har på varje låda skrivit vad den innehåller, så att projekt packa upp inte blir lika råddigt som projekt packa ner. Karlar, ja det skulle göra allt på ett annat vis. Jag kan inte säga, att jag tror att det skulle bli något sämre för det, men jag vill göra på mitt vis. Därför packade jag M och N i bilen idag och bad dem åka iväg och hälsa på faffa ett slag. Att i lugn och ro få göra det som skall göras - ostört.
Då jag första gången var in i huset visste jag, att här vill jag bo. Trots att vi har trivats här i vår radhuslägenhet kände vi, att nu var det dags att få någonting helt eget.Och då detta hus kom ut på marknaden gällde det att fort slå till. Och vår lilla familj hade lyckan att ge ett vinnande bud! Väntar på att få sätta min egen prägel på varje rum. Jag hoppas även att vårt hem fylls av många besök av goda vänner och bekanta!
Men nu gäller det ännu att knipa ihop några dagar. Imorgon skriver vi under de sista papren och de sista bitarna faller på plats. Håll nu tummarna för oss, att allting nu går vägen!
Vi ses på Runebergsgatan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)