Äntligen! - Hurra!

Nu äntligen börjar allt reda upp sig, vi har sålt vår lägenhet och de första flyttlådorna är redan packade. Nu äntligen bär det av till vårt egna, lilla hus i centrum av staden. Ser framemot att få bo i ett riktigt, riktigt gammalt hus och kunna kalla det mitt eget. Vägen till detta skede har kännats otroligt lång och utdragen. Nu kan vi äntligen välkomna en 100-åring i vår familj!

Jag har i flera dagar packat. Och packat. Och åter packat. Tar sakerna aldrig slut? Låda efter låda fylls. M funderar - måste jag vara så noggrann? Jo, det måste jag. Jag har på varje låda skrivit vad den innehåller, så att projekt packa upp inte blir lika råddigt som projekt packa ner. Karlar, ja det skulle göra allt på ett annat vis. Jag kan inte säga, att jag tror att det skulle bli något sämre för det, men jag vill göra på mitt vis. Därför packade jag M och N i bilen idag och bad dem åka iväg och hälsa på faffa ett slag. Att i lugn och ro få göra det som skall göras - ostört.

Då jag första gången var in i huset visste jag, att här vill jag bo. Trots att vi har trivats här i vår radhuslägenhet kände vi, att nu var det dags att få någonting helt eget.Och då detta hus kom ut på marknaden gällde det att fort slå till. Och vår lilla familj hade lyckan att ge ett vinnande bud! Väntar på att få sätta min egen prägel på varje rum. Jag hoppas även att vårt hem fylls av många besök av goda vänner och bekanta!

Men nu gäller det ännu att knipa ihop några dagar. Imorgon skriver vi under de sista papren och de sista bitarna faller på plats. Håll nu tummarna för oss, att allting nu går vägen!

Vi ses på Runebergsgatan!